Hisspitcher - kraftfulla eller bara pinsamma?
Den korta introduktionen, hisspitchen, anses ofta vara en viktig del i att snabbt nå fram med sitt erbjudande till människor som vi träffar för första gången. Idén är lika kraftfull som enkel – att vi alla ska kunna sammanfatta det viktigaste under tiden en längre resa med hiss pågår. Det är en attraktiv idé som det är svårt att säga nej till. Vem vill inte det? Men hur är det egentligen? Hur många kan sammanfatta sig på det sättet? Beror det i så fall på att det behövs massor av utveckling och träning av hisspitcher. Eller är idén en dröm som inte är nåbar, eller kanske ens eftersträvansvärd?
Jag bestämde mig för att dyka ner i detta område med frågeställningen: Hur ska en kort presentation vara om den är bra? Metod: Youtube och en kopp kaffe.
Det första jag möter är VD:n för den framgångsrika tjänsten Evernote som gör ett försök. Katastrof vill jag säga, eller vad säger du? http://www.youtube.com/watch?v=wmNks09GZ3s.
Efter lite letande hittar jag något som fångar mig i början. En riktigt bra start, men sedan kan ju inte vi hjälpa att hans idé är hopplös: http://www.youtube.com/watch?v=HDczbpIO85g. Frågan är dock om det skulle funka i en hiss.
Dags att vara lite mer effektiv tänker jag och bläddrar igenom massor av filmer från konsulter som pratar om vikten av en hisspitch men som, enligt mig, inte lyckas ge ett enda bra exempel. Till slut hittar jag något jag fastar för. En ung grabb som känns riktigt genuint ärligt och karismatisk. Eller vad tycker du? http://www.youtube.com/watch?v=F7BAU2XX5Ws
Att experterna inte lyckas ge några bra exempel själva är riktigt alarmerande. En jag dock fastnar för är denna: http://www.youtube.com/watch?v=KMFFZ0lj41I. Den är lite mer ödmjuk i stilen och skiljer sig på en viktig punkt. Filmen bygger på dialog.
När kaffet är slut börjar ett scenario smyga sig fram. Jag ser framför mig ett cocktail-party där alla går runt och drar pitcher för varandra. Känns rätt skrämmade, det blir som att gå runt i en TV-butik med reklaminslag hos alla. Känns inte inspirerande alls. Dialog är nog ordet som krävs. När jag tänker på hur jag själv agerar så har jag en palett av favoritprojekt och några strategiska mål kring verksamheten som jag har med mig ständigt. Det funkar ganska bra och jag kan plocka det som är relevant efter situationen och det som känns naturligt för mig att berätta.
Slutsatsen jag drar av detta är att hisspitcher nog kan vara en bra övning för att enas om kärnan i verksamheten, men de är nog inte till för att övas in och dras i en hiss. Eller drar jag för snabba slutsatser? Hur tänker du?
blog comments powered by Disqus
